Ett väderskydd över Västerås?
Det tycktes vara en morgon som vilken morgon som helst i Elsas liv. Hon hade druckit sitt kaffe, tittat på sin teve, borstat sina tänder och tagit på sig sina skor. Sin vana trogen klev hon ut genom dörren kl 08:05 och steg ut i morgonbruset från människor på väg mot sina respektive dagar. Det stod snart klart att något inte stod rätt till just den här dagen. Ett märkligt fordon stod parkerat längre ner på gatan, precis där Olsson brukade parkera sin Mercedes. Hon lockades av lockelsen att bara lunka vidare och se åt ett annat håll men lockelsen att fråga någon vad som hände lockade mer. Hon gick därför fram till killen som stod vid den besynnerliga bilen och gjorde sig hörd. Hade hon precis hört den unge mannen säga att de byggde ett väderskydd över hela Västerås? Det kunde väl inte stämma, för allt i världen? Man kan väl inte bygga ett väderskydd över en hel stad, över hela Västerås? Hon tog hinten och bar med sig informationen. Skulle de bygga ett väderskydd i Västerås som skulle täcka hela staden? Hon hade väl aldrig hört på maken och hon tänkte på vad hennes make skulle sagt om han fortsatt var vid livet. Han hade nog aldrig tillåtit ett sådant bygge. ”Vad är det för trams? Väderskydd över hela Västerås? Det kommer inte på fråga” skulle han ha sagt. Det var hon säker på. Hon vandrade vidare ner för gatan och tänkte på väderskyddet över Västerås, om det verkligen kunde stämma. Snart var hon framme vid parken där 1:a April-morgonkonserten snart skulle börja. Det hade hon sett fram emot i flera dagar.