När jag var 10 år gammal gick min pappa in i en 40-årskris. Det var inte så att det var helt katastrofalt illa. Han skulle säkert inte ens erkänna att det var en kris utan bara säga något i stil med: ”Vad fan, man får väl förnya sig eller? Är det så fel?”. Men jag som såg alltihop ske kan bekräfta att det var en kris i ordets rätta bemärkelse.
Så, när han var 40 år kastade han omkull allt han gjort innan i livet. Han bytte karriär och han gjorde det med besked. Han gick från att vara ytterst ansvarig för stans biograf till att börja jobba med slamsugning. Det ni. Vet ni ens vad slamsugning är för någonting? Det är alltså när man ser till att ta bort beläggningar och, rent utsagt, skit i rörsystem. Det är kanske inte det finaste ordet vi har i svenska språket men det är en absolut nödvändig åtgärd, slamsugning.
Vi ska inte fastna där utan istället zooma in på farsans liv när han valde att arbeta med just slamsugning. Det var ett intressant val, tyckte vi alla. Det var nämligen så oerhört långt ifrån honom. Inte bara givet den professionella bakgrund han hade. Han hade gjort många saker innan han började på bion men aldrig någonsin någonting som stod i paritet med att arbeta med slamsugning. Ärligt talat så förstod vi inte hur han tänkte och det gjorde nog inte han heller.
Sagt och gjort. Slamsugning skulle det bli. Han sade upp sig från sitt gamla jobb och vi barn beklagade oss över att mista chansen att se på gratis biofilmer innan alla andra. Han började på det nya företaget en måndag i november och kom hem med ett leende på läpparna. Faktum är att det var något jag knappt någonsin hade sett förut. Han log när han kom från jobbet. Hade han fått ett slag i huvudet redan första dagen då han arbetade med slamsugning? Hur skulle detta gå?
Det var inget slag i huvudet. Det var genuin glädje. Han berättade om företaget han hamnade på. Han berättade om de nya arbetskamraterna ingående och det första uppdraget inom slamsugning han fått åka med på. Det var spännande, tyckte han. Det var verkligen något helt nytt.
Vi ställde oss alla något skeptiska till euforin först. Tänkte att det kanske skulle gå över, givet att det hade varit en svängig period för honom. Men det fortsatte bara att vara solsken med slamsugningen. Han trivdes verkligen av hela sitt hjärta. Sakteliga började alla i familjen ställa sig bakom honom och beslutet att börja med slamsugning. Det skulle visa sig vara en väldigt bra idé!