Begravningsblommor och farväl
Jag har haft tur att inte förlora någon nära i livet under mina första 35 år i livet. Jag visste förstås att det någon gång skulle bli ändring. Så blev det nyligen då vi tyvärr var tvungna att ta farväl av min kära mormor. En människa som inte bara funnits i hela mitt liv utan som också funnits nära från dag 1. Idag ska jag berätta om begravningen av mormor men från ett något annorlunda perspektiv. Jag kommer att fokusera på de begravningsblommor som köptes till detta. Varför? Jo, självklart för att det var jag som skötte inhandlingen av dem. Lite självcentrerat månne, men jag är bara människa. Så, jag fick alltså i uppgift att inhandla begravningsblommor. En, i jämförelse med andra, ganska tacksam uppgift som jag gillade att jag fick där och då. Motiveringen till att inhandlingen av begravningsblommor gavs till mig var för att jag har ganska bra koll på blommor överlag. Däremot hade jag ju förmodligen minst erfarenhet av just den här typen av blomsterarrangemang i hela sällskapet. Det ska verkligen sägas, både en och två gånger. Jag gick till ett ställe som jag, efter att ha googlat, sett var väldigt duktiga på just begravningsblommor. Givet min ringa erfarenhet av saken kunde jag förstås inte döma själva produkten särskilt noga. Däremot hade jag lång erfarenhet av service och den var fenomenalt. Jag kom in, berättade att jag ville köpa begravningsblommor och att jag hade 0 erfarenhet av saken. De var väldigt förstående och hjälpte mig genom hela processen. Vi talade lite om vem det var som skulle begravas. Jag fick beskriva mormor som person för att de skulle kunna hjälpa mig köpa begravningsblommor som passade hennes person. Detta tyckte jag var väldigt bra. Det påminde mig om att begravningen, och således begravningsblommorna, var för att fira mormor. Hennes långa liv och den fantastiska person hon är. Det kändes sorgligt och fint på samma gång. En känsla jag känt få gånger i mitt liv. Efter ungefär 30 minuter inne hos mina nya favoriter lämnade jag stället med begravningsblommor som jag var väldigt nöjd med. Jag tittade på dem och kände mig stolt över min bedrift, även om den var liten, och begav mig sedan mot kyrkan. Ja, jag gjorde inhandlingen av begravningsblommor samma dag som begravningen skulle äga rum. Lite typiskt mig men vad är det man brukar säga: Själv är bäste dräng. Med risk för att bli sorgsen ska jag bara säga att begravningen var fin. Ett fint farväl. Begravningsblommorna matchade den fina tillställningen och det kändes redan bättre när vi lämnade kyrkan. Något jag hört från många tidigare.