Eva valsade omkring i förödelsen efter elden och kunde inte tro sina ögon. Hur kunde detta ske? Hela fabrikslokalen hade brunnit ner till grunden och det såg ut som någonting ur en film. Hon hade getts tillfälle av räddningspersonalen att befinna sig där då de ansåg att faran inte var så stor längre. Hon tittade ner på det som varit hennes arbetsplats de sensate 20 åren, och det kändes som att hon var i en dröm. En väldigt dålig sådan.
Mitt bland bråten i den del som hade varit järnverkstaden såg hon någonting ligga under en balk. Hon lyfte upp det som visade sig vara en pärm och blåste för att se just vilken. ”Brandskyddsbeskrivning” stod skriver fram på den. Det var något hon inte sett förut. Hon rynkade på ögonbrynen och funderade ett slag. Hade de en brandskyddsbeskrivning? Det var ju ironiskt att hon i så fall vilade ögonen på den just där och då. När allt brunnit ner till marken.
Eva tog upp telefonen och slog en signal till Roger. Hon sa inte ens hej utan gick direkt på frågan. ”Brandskyddsbeskrivning, visste du att vi hade en sådan?” sa hon. Hon anade att Roger skulle be henne upprepa frågan så hon besparade honom tiden.
- ”Jag frågade om du visste att vi hade en brandskyddsbeskrivning. Visste du det?”
- ”Jag.. Nej, det kan jag inte säga att vi hade. Vadå? Hur vet du att vi har en brandskyddsbeskrivning? Eller ja, hade i så fall. Nu har vi ju ingenting kvar” svarade han sorgset
Hon avslutade samtalet snabbt och ringde upp 4 kollegor till för att fråga om brandskyddsbeskrivning. Alla gav samma svar. Det var ingen som visste vad Eva talade om. Ingen hade hört om brandskyddsbeskrivning och därför kände hon att det var upp till henne att gå till botten med.
Hon tog den smutsiga pärmen under sin arm och rörde sig genom bråten ner mot sin bil. Hon öppnade dörren och kastade in den oerhört smutsiga pärmen på passagerarsidan. Sedan smällde hon igen sin dörr och drog iväg för att söka fler svar angående detta märkliga fynd. Någon måste ju veta var pärmen kom ifrån och denne någon skulle hon minsann hitta.